För min del så fungerar det på det viset. Det är ingen "John Blund den lille" som strör sömn i mina ögon, nej det är alla dessa reklamavbrott.
Som pensionär så tittar jag mycket på repriser, bland andra: Mord och inga visor - där deckarförfattaren Jessica Fletcher löser morden, Morden i Midsomer - där inte ens skådespelarna känner till vem som är mördaren! Leif GW skulle kanske "få spader" när han ser hur alla klampar på och förstör alla DNA-spår som möjligen skulle kunna lösa något fall. Men är man bara vaken vid introduktionen i Mord och inga visor så får man en hint om vem som är den skyldiga. Kriminalkommissarie Barnaby har det ju lite kinkigare och dessutom så är de avsnitten dubbelt så långa som Mord och inga visor, alltså så många sömnpiller att undvika.
Jag har däremot nu köpt hela serien med "Columbo" - ni vet han som kommer i sin skrynkliga överrock och röker ständigt cigarr. Där vet man vem som är mördaren och så får man se hur Columbo löser det hela, mycket intressant! Har en fru som blir djupt "impad" av att få höra om sin mans misstänkta (ofta någon filmskådespelare), men ännu inte dömda. Kan frun bevara en sådan hemlighet månntro?
Comments