Jag gick en skrivarkurs. Vi var 9 personer på kursen som fick samma ämne att skriva en novell om: "En geting flyger in". Jag hade väldigt roligt och vill därför delge ert mitt resultat. Håll till godo! " - Hej! - Jag är här nu. – Jaså? - Jag hade inte fått någon inbjudan och är inte välkommen! – Men jag kan lukta mig till en fest på långt håll, så jag bjöd in mig själv, bara så att ni vet! Låt mig få presentera mig: Många damer avundas min smala midja och tidningen Expressen har mig som symbol för något med Sting – 5 sting då är något riktigt bra. Klart att jag stoltserar med detta. Jag tillhör släkten midjesteklar och vi har en väldigt kort livscykel, inom ett år så har vår livscykel upprepat sig. Vår släkt består av honor och det är bara vi som har gadd. Gadden saknar hullingar så vi kan stickas flera gånger. Övriga familjemedlemmar är hanar och arbetare (sterila honor). Vi svärmar (parar) oss under sommaren och därefter så dör hanarna. Men vi honor övervintrar och vi lägger ägg som blir till larver som senare på hösten behöver matas med tuggat animaliskt protein. Men på våren och sommaren lever vi främst av frukt och nektar. Återkommer senare och förklarar mitt existensberättigande. Jag har alltså bjudit in mig till en homo sapiens familj som består av en mamma och en pappa i 40 - 50-årsåldern och deras två tonårsdöttrar. Dessa sitter ute på sin altan där de har ett persikoträd, med endast en persika (ja, det var kallt i våras så jag hade ingen lust att hämta någon nektar då). Vid den tidpunkten skulle jag säkert ha varit väldigt välkommen på besök, ha, ha!! Varför de får persikor att ge frukt och även vindruvor lyckas de med vissa år, (men inte heller några sådana i år). Jo, de har en villa som ligger nära Mälaren och där verkar det vara en helt annan växtzon. Men denna kväll som är en ljummen fredagskväll i slutet av augusti så har jag luktat mig till en festkväll med en saftig biff och därtill rödvin för föräldrarna och Coca Cola respektive Sprite för de båda döttrarna, mums för mig! Jag kan även dricka öl, jag är inte så nogräknad. Längre bort från deras matbord så har de hällt upp en frestande partydrog, den är nog uppställd där för min räkning. Jag har hört att de häller upp söt saft och spetsar den med ett par droppar Yes. Men nu har jag kompisar som har skvallrat för mig och sagt att det är dödsfarligt, så jag undviker den! Jag är väldigt liten i maten och måttfull med mitt drickande, så jag förklarar detta för familjen homo sapiens. Jag tänker inte äta dem ur huset, möjligen in i huset (ja, om de inte står ut med mitt sällskap!!). Jag ska försöka att reda ut varför denna samling av homo sapiens inte välkomnar mig som är en mycket hänsynsfull medlem av min familj om man behandlar mig väl. Och ni förstår väl att det är bara kvinnliga släktingar med gadd som rör sig ute vid den här tiden på året. Mamman har en gång stört en släkting till mig som hade krupit in i en trädgårdshandske för att vila och det var så klart att min släkting var tvungen att försvara sig med att ge mamman ett stick i tummen, som gav till följd att hon fick stickningar som gick ända upp i armhålan och en sömnlös natt. Pappan blir allmänt dålig av angrepp från någon av mina släktingar, men jag läser i Wikipedia (ett uppslagsverk) att i Sverige dör ungefär endast en människa per år av getingstick. Tänk så många i min släkt som får sätta till livet för er ogrundade rädsla. Den äldsta dottern grundar sin rädsla på en händelse för 10 år sedan när hon intog sockervadd på Gröna Lund – ja, men hur många generationer sedan är inte det i min släkt?? Den yngsta dottern har minnen av att hon satte sig på en av mina släktingar och så klart blev hon då stucken i baken som försvar. Jag tror dessutom att min släkting dog på kuppen, så vad är det att gnälla över ett stick i baken? Jag kan ju bara ta ansvar för mina egna handlingar och ska inte behöva stå till svars för vad mina släktingar långt tillbaka i tiden har ställt till med. Efter att jag förklarat varför jag inte är välkommen vid denna tidpunkt och till denna fest så börjar jag ändå att inta en liten bit av den saftiga och möra biffen och jag förklarar att jag ska inte angripa värdparet på något vis och förklarar också att om de bara förvarnar mig när de tänker inta något drickbart så ska jag flytta på mig – ja, jag vill inte att de ska bli anklagade för vållande till annans död genom oaktsamhet när de sväljer mig, - nej, för då kanske jag måste försvara mig genom att sticka dem i halsen och då kan det ju uppstå en akutsituation och en sådan fest vill jag inte vara med på. Men – vad gör ni nu? - Har ni tagit fram stora släggan (flugsmälla) och varför det? – Okej, jag ser att det är flera av mina kompisar som också lockats till ert party, men jag var ju här först och jag tänker uppföra mig, så låt mig slippa jabba och gå i clinch! - Men aj, där klarade sig inte en av mina kompisar, nej värdparet gjorde sig skyldiga till mord och det kan ge högst livstids fängelse. Vid dråp som innefattar förmildrande omständigheter (om någon av misstag sätter sig på mig) – det kan leda till 10 års fängelse. Vållande till annans död - genom oaktsamhet (som om jag blir svald t ex) det medför högst 6 års fängelse. Så sluta att slåss och uppför er väl så kan vi smaka på efterrätten som består av glass med färska björnbär, mums igen! Efter att kvällen avslutats utan några större malörer så är det dags för mig och mina andra oinbjudna kompisar att dra sig tillbaka, men i morgon så tror jag ändå att jag ska ta kontakt med min kvinnliga advokat för att se om hon kan stämma mitt värdpar för händelser som inträffade under kvällen. Att bjuda på en partydrog, vad är det om inte ett mord- eller dråpförsök? Men i så fall så måste hon agera snabbt så att inte värdparet hinner spola bort bevisen. Men jag kanske ändå ska låta bli och gör ett avtal med värdparet om att jag kommer tillbaka på våren och pollinerar deras persikoträd och vindruvor så att de får mycket frukt, då tror jag att jag är mera välkommen på fest till hösten också.
Sensmoralen av denna påhälsning är: Låt mig få leva! Så har ni nytta av mig och det är ju så det måste fungera bland homo sapiens och min släkt midjesteklar."
Jag hoppas att ni roas och ser på getingar med helt nya ögon efter detta! Mitt barnbarn som satte sig på en geting, hon tänkte ett steg längre. Hon föreställde sig att det var jag, hennes mormor, som var den getingen. Så hon försöker nu att inte reagera lika hysteriskt vid nästa getingbesök.