Jag tycker om när det svenska språket används på ett vackert sätt och tycker det är fascinerande att ta del av hur "utomstående" betraktar oss och vårt språk. Nedanstående länk är ett sådant exempel. Var så goda:
I "klarspråk" så kopierade jag texten, den finns att läsa nedan:
Aftonbladet Nyheter 1 februari 2008
Är det så svårt egentligen?
Elena Ström är utrikeskorrespondent från Bulgarien, bosatt i Stockholm sedan 1982. Under åren har hon lärt mig mycket om svenska traditioner och svensk mentalitet, om sättet att umgås och att utrycka sig vid olika tillfällen.
Häromveckan var det diskussion i dagspressen om vilken mening som är den vanligaste vi använder dagligen. Efter diverse undersökningar och enkäter kom man fram till att det är ”Jag vet inte”.
Faktum är att vi oftast vet ingenting om någonting och dessutom låter ”jag vet inte” som en lättbegriplig ursäkt. Men det finns andra populära meningar som man inte blir klokare av.
Mina egna observationer fokuserar på en fras som används kors och tvärs i vardagen. Får man en fråga som kräver ett rakt och snabbt svar brukar man svara: ”det är svårt att säga”…
Oftast lägger man också till parasitordet ”liksom” och då blir det ännu häftigare: ”det är liksom svårt att säga ”. Den ställda frågan kan vara hur enkel som helst och skulle kunna besvaras med endast ja eller nej men man svarar ändå att det är svårt.
Folk som intervjuas i tidningar och på TV och även släkt och vänner upplever enkla frågor som besvärliga och föredrar att gömma sig bakom en välbekant och intetsägande men etablerad fras. Hur var filmen du såg? Vad tyckte du om fotbollslandslagets prestation? Gillade du det milda januarivädret? Ja, det är svårt att säga… Man svarar svävande och sätter en käpp i hjulet för en normal kommunikation.
En annan fras som används flitigt som svar på en fråga är: ”Det var en bra fråga.” Det följer sällan någon fortsättning eller förklaring efter denna mening och dialogen känns plötsligt och hastigt avslutad.
Du som har ställt frågan har fått en bekräftelse att du är intelligent och ställer bra frågor och du frågar inget mer. Du är nöjd och intervjuobjektet pustar ut. Det är naturligtvis upp till var och en att bestämma sina normer och kriterier för en vettig dialog men ska vi verkligen vara nöjda med dessa flummiga svar?
Ja, jag vet att det är liksom svårt att säga men det är en bra fråga, eller hur?
Elena Ström