SVERIGES ROLIGASTE MEDLEMSKLUBB FÖR SENIORER
®
Aktiviteter, inspiration och erbjudanden för dig som är 60+
Foto: Mads Pihl, Visit Greenland
VÄRLDENS STÖRSTA Ö
GRÖNLAND
Med sin storslagna natur är det lätt att bli hängiven när man kommer till världens största ö.
Världens största ö är 260 mil lång, fem gånger så stort som Sverige, har 55 000 invånare och heter Grönland. En annorlunda och spännande plats fylld med kontraster. Det är lätt att fascineras av den arktiska naturen som är förbluffande vacker. Men den är också obarmhärtigt hård och sträng vilket märks i det grönländska samhället. Betänk att mer än fyra femtedelar är täckt av is.
Om naturen är obarmhärtig och ofta mystiskt ogästvänlig är grönlänningarna helt tvärtom – gästvänliga och välkomnande. Ett exempel på detta är det kaffemik som ofta förekommer på Grönland. Kaffemik är ett danskt ord för grönländsk social sammankomst. Man öppnar helt enkelt upp sitt hem för andra människor och bjuder på kaffe och tilltugg. Kanske visar lite fotografier på barn och barnbarn. Som svensk och turist blir man lätt förvånad över den öppenhet som råder på ön. Här hemma kan det ofta dröja år innan man blir bjuden på en fika hemma hos någon. Kanske är det denna öppenhet som gett ön dess grönländska namn Kalaallit Nunaat – Människornas land.
Otillgängligheten är en faktor som märks tydligt när man ska förflytta sig mellan städerna. Det finns ingen sammanlänkad väg. Vill du ta dig till grannbyn har du två alternativ – båt eller flyg. Ja egentligen finns det ett tredje som kanske är vanligast av allt – släde. Fast det kräver såklart snö eller is. Annars blir det svårt. Mer om slädar och dess hundar senare.
Tänk en ö med inlandsis, norrsken, gigantiska isberg, midnattssol, glaciärer, slädkörning med hundar, helikopterturer, vandringsturer i fjäll och byar eller sälsafari i arktiska farvatten – här finns det mesta som äventyrssugna behöver.
Vår resa tog oss från Stockholm till Grönland via Köpenhamn. Det är ett högst begränsat antal flygbolag som trafikerar ön och Air Greenland är det enklaste alternativet för oss svenskar. Första destinationen var Nuuk som är beläget på öns sydvästra del. Flighten från Köpenhamn tog oss till den internationella flygplatsen i Kangerlussuaq. Där vi stannade en kort stund för att senare kliva på ett mindre propellerplan för vidare färd till Nuuk.
Nuuk är Grönlands huvudstad och här möts verkligen gammalt och nytt på ett fascinerande sätt. Aktiviteter för den äventyrslystne finns det gott om, såsom valsafari och helikopterturer över inlandsisen. Något förvånande finns det även en 9-håls golfbana. Eftersom jag endast såg den på håll vågar jag inte yttra mig om banans skick. Men håll med om att det låter spännande med en golfrunda på Grönland.
Ett måste för den kulturintresserade är ett besök på det populära kulturhuset Katuaq som blivit prisad för sin vackra arkitektur. Katuaq brukar ha många bra och intressanta utställningar. Missa inte heller Nationalmuseet som finns i den gamla kolonihamnen och som rymmer en stor samling inuitkonst. Här finns även de berömda mumierna av en kvinna och ett barn som tagits från Qilaqitsoq vid Uummannaq.
Det finns ett flertal restauranger som serverar riktigt, riktigt god mat. Restaurangen på Hotel Hans Egede samt restaurangerna Nipisa och Sarfalik är alla tre riktiga höjdare. Myskoxens kött är, när det är rätt tillagad, en upplevelse utöver det vanliga. Självklart serveras även fisk i alla dess former.
På kvällarna är nattlivet trevligt med barer som Daddys och Kristinemut som definitivt är värda ett besök. De stänger dock redan klockan tolv men har fram till dess ofta bjudit på både livemusik och skönt barhäng. Jag nämnde tidigare grönlänningarnas öppenhet. Ett annat exempel på det är Nive, Grönlands enda musikexport (turnerat i såväl Europa som USA), och hennes bandkollega Jan som vi träffade på Hotel Hans Egedes bar. Nive och Jan var precis hemkomna efter en vistelse i Europa när vi hamnar på samma bar. Ett möte som resulterar i en helkväll fylld med skratt och sköna grönländska historier. Nive och Jan var verkligen stolta över den grönländska historien och dess traditioner och de gjorde allt för att ge vår grupp en ordentlig inblick i den.
I Nuuk finns tillräkligt för att stanna längre än vad vi nu gjorde. Vår resa fortsatte dock redan efter någon dag till Ilulissat som är beläget på samma kustsida som Nuuk men en bra bit norröver. Det blev återigen propellerplan, nu med tre mellanlandningar. En resa som kanske skulle tagit 40-50 minuter tog nu tre timmar.
Ilulissat betyder isberg på grönländska. Och isberg finns det gott om här. Eftersom Ilulissat ligger invid den 56 kilometer långa Isfjorden, som i sin tur har kontakt med grönlands mest aktiva glaciär som släpper ifrån sig gigantiska isberg så räcker det med att titta ut från hotellfönstret för att beskåda dem. Ilulissat kallas också för Discobuktens pärla. Och det är en riktig liten pärla till stad.
Isberg är en enorm upplevelse när man är i närhetan av dem. Hela sällskapet blev stumt inför dessa gigantiska naturunder. Man måste vara på plats för att förstå hur påverkad man faktiskt blir. Isfjorden i Ilulissat räknas sedan 2004 till UNESCO:s världsnaturarv. En vandring ner till isfjorden är en enormt häftig upplevelse. Du kommer isbergen nära, klippor som formats i miljontals år ger en härlig kontrast. På vägen ges du möjlighet att med handen känna på permafrost och se tusenåriga boplatser. Det är något religöst över upplevelsen och den sätter sig på djupet i beskådarens själ. I alla fall i min.
Vid Ilulissat flyter stora isberg ut från den djupa isfjorden och fortsätter med Golfströmmen mot Kanada. Troligtvis kan det ha varit ett isberg från denna isfjord som sänkte fartyget Titanic. Endast ett par kilometer från Ilulissat ligger den kulturhistoriskt intressanta och idylliska
Sermermiutdalen, direkt vid isfjorden. Vid 1727 fanns här den största bebyggelsen på Grönland med ca 250 människor. Utgrävningar har visat att dalen tidvis varit bebodd av samtliga kulturer som funnits på Grönlands västkust.
Nämnde tidigare slädhundar. Här i Ilulissat är slädhundarna en stor del av staden. Med 5000 invånare och 5000 hundar förstår du säkert varför. Det är hundar precis överallt och deras läten blir en del av stadens ljudkuliss. Det råder totalt förbud att mata eller klappa dessa vargliknande hundar. För dem som inte kan låta bli finns det såklart valpar som går att leka med. Hundarna är kopplade och är inte sällskapsdjur.
Även här i Ilulissat går det utmärkt att äta utsökt mat. Restaurang Mamartuk serverar utsökta grönländska specialiteter såsom sälkött, val, ren och myskoxe. Ett varningens finger för den torkade fisken dock. Blev en riktig kulturkrock i min svenska gom och dess öga gav en sur eftersmak som satt i.
Hotell Artic var en riktigt trevlig hotellanläggning som jag utan att blinka kan rekommendera som mötesanläggning. Det fyrstjärniga hotellet har en femstjärnig konferensanläggning som nästan gjorde mig sugen på att delta i en trist konferens. Restaurangen hade riktigt god mat, även här var det de lokala råvarorna som serverades. Nåja, vill man och kanske har tröttnat på fisk går det ju att beställa hamburgare och dylikt.
Kökschefen Jeppe Ejnd Nielsen har vunnit flera gastronomiska priser och står som garant för att matupplevelsen ska bli bra. Skulle ni besöka Hotell Artic får ni inte missa att pröva Greenlandic Coffee. En kaffedrink nära besläktad med traditionell Irish Coffee men med skillnaden att en eldflammande Grand Marnier hälls i en lång stråle ner i glaset. En blåskimrande stråle som symboliserar det grönländska norrskenet. Klockren avslutning på en ypperlig middag.
I Ilulissat prövade vi även på en båttur till det lilla samhället Rodebay med en befolkning på 50 personer. Båtfärden tog cirka en timme och vi fick uppleva den fantastiska känslan av att se en val i verkligheten. Eller som mina amerikanska vänner uttryckte sig: amazing, fucking amazing.
Väl på plats besökte vi den lilla restaurangen H8 som drivs av det tyska värdparet Uta och Ingo Wolff. Här åt vi återigen lokala delikatesser och lunchen var väldigt god. En rundtur i byn gjorde stort intryck på såväl mig som mina reskamrater. Vilken naturupplevelse. En tripp jag varmt vurmar för. Är du där – ta båten till Rodebay.
Ytterligare ett måste i Ilulissat; den lokala puben Murphys. Ännu en gång fick vi känna av den gästvänlighet som det grönländska folket bjuder på. Inte långt efter att vi kommit in på puben och satt oss ner hade vi sällskap av glada representanter från lokalbefolkningen.
Som de allra flesta resor hade denna resa ett slut. Jag sitter återigen hemma i Stockholm. Men känslan jag har är att Grönland fick en del av mitt hjärta, och Grönland gav en bit av sig själv till mitt hjärta.
