Ingela Gathenhielm (1692–1729) var en av 1700-talets mest inflytelserika svenska kvinnor, känd som både "kapardrottning" och en extremt skicklig affärskvinna. Hon föddes som Ingela Olofsdotter Hammar i Onsala och blev genom sitt äktenskap med den kände kaparen Lars Gathenhielm (mer känd som "Lasse i Gatan") en central figur i den svenska kaperiverksamheten under det stora nordiska kriget. En av landets största kapare

 

Lars blev snabbt en central person i kaperiet. Han och Ingela bodde vid Lilla Torget i Göteborg, där de styrde verksamheten, även om rötterna fanns kvar i Onsala. Under några få år byggde han upp ett av landets största företag inom området. Under sina mest aktiva år var han delägare i omkring femtio fartyg, även om antalet varierade mellan olika år. Hans verksamhet gav Sverige viktiga inkomster under det stora nordiska kriget. Både han och brodern Christian adlades för sina insatser. De tog då namnet Gathenhielm. Namnet kom från familjens bakgrund: Gathe efter gården Gatan där de växte upp, och Hielm efter moderns hemby.

Kaparverksamhet

För att skydda den svenska sjöfarten från kapare och för att skada fienden, godkände Karl XII:s regering den 20 maj 1710 en kaperiverksamhet med Lars Gathenhielm i spetsen, och det är först nu som namnet "Lasse i gatan" finns dokumenterat. Initiativet kom dock ifrån Magistraten i Göteborg, då man i en skrivelse daterad 18 november 1709 anhåller hos Defensionskommissionen att få starta egen kaperirörelse ... eftersom man genom kaperi mot våra fiender, de danske och norske, förmodligen kunde något gott inbringa i landet och vända till vår nytta det, som fienden bortrövar i Skåne och förmenas bortföra till Norge.

​

År 1711 fick han ännu en bekräftelse. Det var en fullmakt signerad av Carolus (Karl XII), i turkiska Bender den 12 maj.[6] I den stod det bland annat:

”...hafwe Wij härmed och kraft af denna Wår öpna Caper-Kommission welat tillåta och befullmäktiga honom Lars Gathe at under warande detta Kriget capra på Wara Fiender, at på allehanda sätt och wis gjöra dem all möjlig skada och afbräck.„

– Karl XII, 

​

De första fartygen som utrustades för kaperiverksamhet var Constantia, Europa och Jägaren. Det var den 14 juni 1710, då kaparbrevet utfärdades sin galjot Lilla Jägaren[8], som Gathenhielms namn förekommer första gången i Göteborg.[9] Med detta fartyg hade han tidigt stora framgångar, vilket ledde till att han, tillsammans med ett konsortium från Dunkerque, inköpte kaparefregatten Le Triumphant. Kaparskeppen blev allt fler och många av Onsalas sjöfarare "omskolades" snabbt till kapare, och år 1711 hade Lars Gathe förvärvat kaparefartygen Förgyllda Eschaloupen, Hoppet, Mercurius, Packan och Vinthunden.

 

Första gången som Lars Gathe finns dokumenterad som kapten på ett kaparefartyg är på den lilla Vinthunden, som är bestyckad med 4 kanoner och har 18 mans besättning. Vinthunden ger sig ut endast några dagar efter bröllopet med Ingela för att "kapra". Hans mest berömda och fruktade fartyg var kaparefregatten "Le navigateur suédois d'Islande" (Den svenske Islandsfararen). Den hade köpts in 1714 i England av Jonas Alström och hette då de Olbing Galley. Under kapten Sam Blackmans befäl, med 90 mans besättning och sedan fregatten omdöpts till Prinsessan Ulrica Eleonora, råkade man i strid med sjömilitären Peder Tordenskjold, vars ammunition dock tog slut. Fartyget tilldömdes Lars Gathenhielm 1716, som gav det dess nya namn, Den svenske islandsfararen.

 

Hösten 1712 blev Gathenhielm åtalad av amiralitetsfiskalen för att han "– tvärt emot H. K. Maj:ts allernådigste förbud olovligen hyrt sig fyra enrolleringsbåtsmän från Onsala socken". Han försvarade sig inför amiralitetsrätten med att han endast använt manskapet i mindre båtar för en rekognosceringstur norröver i skärgården. Men åklagaren kunde efter vittnesförhör bevisa att detta var osant, i det att båtsmännen i själva verket varit inhyrda för en resa till Norge med Vinthunden och La Revange. Gathenhielm dömdes därför den 16 december 1712 för brott mot förordningen av 17 mars 1711 att böta 100 daler silvermynt per huvud eller sammanlagt 400 daler.

​

Guvernören Carl Gustaf Mörner skrev regelbundna rapporter om kaperiverksamheten till Karl XII den 4 april 1717:

”Gathenhielm regerar som en turk; alla hans fartyg äro i sjön." Den 29 juli, "I dag har Gathenhielms kapare bragt in 3 kapitabla priser med salt, vin och tobak, tagna vid Stavernen i Norge." Den 9 augusti, "Gathenhielms fransyska fregatt ligger färdig att gå ut, men han vill ha 50 soldater på färden ... Jag är så brydder av hans kaperi, att när han icke strax får som han vill, så blir han sticken och håller alla för missgynnare." Den 29 november, "Gathenhielms kapare SaintLeger har gjort en braf aktion i förrgår utanför Varberg. Han finner en konvoyflotta, som skall gå åt Sundet. Han attackerar konvoyen, som hade 24 stycken. Ett stort skepp, västindiefarare, slåss i elva glas med honom, och omsider äntrar han konvoyaren...„

– Carl Gustaf Mörner, 

 

Gathenhielm led av en höftskada som innebar att han tvingades använda kryckor och tillbringade förmodligen av denna anledning inte mycket tid till sjöss. I början av 1716 var hans hälsa så nedsatt att han: "...ej väl förmådde att gå upp för trapporna till läktaren i kyrkan" (han fick anhålla om bänkplats i Domkyrkan).

I samband med att Gathenhielm utnämndes till kommendör 1717 ställdes alla andra kapare under hans befäl. När han så fann det nödvändigt skulle de vara skyldiga att "gå med honom till sjös, att med samlad makt utföra den plan, som han nyttig finner, då samtlige kapare skola vara honom lydige". Det gods som erövrades vid ett sådant tillfälle skulle fördelas bland deltagarna i expeditionen i förhållande till vars och ens utrustning. Varje kapare var också skyldig att, när han kom i land, genom rapporter hålla Gathenhielm underrättad om "vad han under dess utevarande i sjön förnummit".

Affärer

Gathenhielms styrka var dock som redare, affärsman och organisatör, medan den praktiska verksamheten sköttes av underlydande. Lars anklagades vid ett par tillfällen för ren piratverksamhet men han beskyddades av kungen själv och dömdes aldrig för detta. En av rederiets kaptener, irländaren John Norcross, värvade erfarna sjörövare från bland annat Indiska oceanen. Norcross övergick efter Lars död till regelrätt sjöröveri och fängslades så småningom för detta – först i Sverige och sedan, efter det att han lyckats fly, i Danmark där han satt fängslad i trettio år.

Bland delägarna i Gathes företag fanns finansmannen David Amija, köpmannen Wilhelm von Utfall, tullöverinspektören Peter Tillroth och släktingen Olof Knape (adlad Strömstierna). De investerade kapital och fick mångdubbelt tillbaka, när varorna från kaperiet såldes på auktion till grossisterna i staden. Så småningom öppnade Gathe en egen butik, där han sålde vin, specerier, hampa, sill, spannmål, tobak, sidentyg och annat, vilket retade stadens handelsmän, som dock inte hade makt att stoppa honom.[14]

Lars och brodern Christen adlades den 29 december 1715 Gathenhielm för sina insatser inom den svenska sjöfarten. Det adliga ättenumret var 1496[15]. Lars utnämndes 15 januari[14] 1717 till kommendör vid flottan och chef för Västkustens Marindistrikt. Den 5 februari 1718 förlänades Gathenhielm Gambla Skiepsvärfvet av Karl XII för anläggandet av ett repslageri, vilket efter hans död fullbordades av hustrun Ingela som övertog förläningen på varvet för sig och sina arvingar den 7 oktober 1718 och den 10 april 1722. Repslageriet kom att ligga där nuvarande Bangatan går (namnet av repslageribanan).

Under åtta års kaparverksamhet köpte och utrustade Gathenhielm och var delägare i ett femtiotal fartyg samt kapade fler än 80.[16] Hans förmögenhet anges år 1716 uppgå till 22 530 daler silvermynt.[17]

Smuggling

I början av 1718 blev Lars Gathenhielm av major Gustaf Ruthensparre anklagad för att ha försökt smuggla ut 5 000 daler silvermynt i myntade kopparplåtar, med den holländska galioten "Jonge Jacob". Kammarfiskalen i Göteborg Johan Fredrik Ulf fick då i uppdrag att åtala Gathenhielm hos magistraten. Men den 15 mars 1718 uppges Lars Gathenhielm till rätten vara dödligt sjuk och han dog den 25 april samma år i sitt hus vid Lilla Torget i Göteborg, endast 29 år gammal. Det visade sig senare att Gathenhielm av kungen fått tillstånd att skeppa ut 7 500 daler silvermynt i plåtar, men vittnen kunde intyga att hela "23 enkla och 2 dubbla kistor med plåtar, samt 14 kistor från någon plats i Halland, där fartyget lagt till" (i efterhand konstaterat vara motsvarande 5 000 daler silvermynt). Detta omfattande smugglingsförsök, som uppdagades i strid med löftet från Karl XII anses ha påskyndat hans död.[18]

Göteborgsforskaren Sören Skarback hävdar att Gathenhielm befann sig i Onsala då han fick besked om att kopparplåtarna blivit beslagtagna. Han skulle då ha gjort en vådligt snabb resa med häst och vagn till Göteborg för att kunna undanröja dokument som annars kunde användas mot honom i en rättegång. Strategin lyckades, men hans redan förut svårläkta skada i höften gick upp under färden och kallbrand tillstötte därefter i såre

 

​Ingela tar över

Lars gifte sig med Ingela Hammar från Onsala. Hon växte upp i en handelsfamilj och hade goda kunskaper om ekonomi. När Lars dog 1718, bara 28 år gammal av bentuberkulos, tog Ingela över företaget. Hon drev verksamheten vidare under flera år och blev en betydande person i svensk kaperihistoria.

​

Ett minne av stormaktstidens Onsala

​​​

De bägge makarnas släkter, Gathe och Hammar, var båda engagerade i den kaperiverksamhet som bedrevs från Onsala. De var dessutom ekonomiskt involverade med både varandra och med köpmän i Göteborg. Kaperi var benämningen på det sjöröveri som var sanktionerat av kronan och som var en viktig del av krigföringen till sjöss. För att bevaka och stärka sina ekonomiska intressen flyttade det nygifta paret till Göteborg och en fastighet som var belägen på nuvarande Lilla Torget nr 3. Genom kaperiet gjorde sig paret Gathe en stor förmögenhet. År 1715 erhöll Lars Gathe burskap i Göteborg och hans insatser under stora nordiska kriget medförde att både han och brodern Christian adlades. Släktnamnet blev Gathenhielm. Efter maken Lars död 1718 fortsatte Ingela Olofsdotter Gathenhielm kaperiet och hon förvaltade även de fastigheter i Göteborg som paret tidigare hade förvärvat: huset vid Lilla Torget, en trädgård i Haga, Gamla Varvet, samt en tomt vid nuvarande Stigbergstorget där det så kallade Gathenhielmska huset numera står. Husets betydelse har diskuterats utifrån flera aspekter; sannolikt uppfördes huset efter makarna Gathenhielms död.

 

Ingela Olofsdotter Gathenhielm är känd för att hon var expansiv som företagare och för att hon efter makens död fortsatte med det kaperi som var grundbulten i hennes förmögenhet. Medan Lars Gathenhielm ännu levde var hon och maken bland de största kaparna i landet. Skrönorna om henne är många, men några fakta finns också. På Gamla Varvet drev Ingela Olofsdotter Gathenhielm repslageri och av stadens guvernör fick hon också tillstånd att för avsalu etablera bageri, bryggeri, bränneri, smedja och segelmakeri. Göteborgsborgarnas konkurrens sinsemellan, rivaliteten mellan ny och gammal adel samt oklar prioritet mellan militära och civila behov medförde att kronan år 1720 återtog Gamla Varvet. Ingela Olofsdotter Gathenhielm fick endast behålla repslageriet, vars verksamhet dock blomstrade, och ett stort antal av stadens fartyg underhölls med tågvirke från hennes repslageri.

​

Efter krigsslutet 1721 vidtog i tid långt utdragna tvister med kronan om ersättning för kaperiets kostnader under kriget. Ingela Olofsdotter Gathenhielm skrev själv långa inlagor där hon beskrev makens bedrifter för kronans räkning. Hennes rättsliga tvister och intressen drevs av den man hon gifte om sig med år 1722: överstelöjtnanten Isak Browald. I äktenskapet med Browald födde Ingela Olofsdotter Gathenhielm fyra barn, varav två överlevde till vuxen ålder.

 

Efter sin död 1729 begravdes Ingela Olofsdotter Gathenhielm i Onsala kyrka, i det Gathenhielmska gravkoret. Efter sin makes bortgång tog Ingela över kaparverksamheten och förvaltningen av parets fastigheter. Utöver huvudinkomsten från kapningarna ägde hon även repslageri, bageri, bryggeri, bränneri, smedja och segelmakeri. Efter Karl XII död 1718 och slutet på nordiska kriget bestod Ingelas liv av dyra rättsprocesser gällande ersättning för kaperiets omkostnader under kriget. Hon skrev långa inlagor och bidrog med bevis för kaperiets bedrifter och utgifter under kriget. År 1729 dog Ingela, bara 36 år gammal. Ingela Gathenhielm är idag ihågkommen i Göteborg genom Ingela Gathenhielms gata i Västra Frölunda. Historien om makarna

Gathenhielms kaparverksamhet har spridits över Sverige, hela vägen till Lappland där en nybyggare rapporteras ha valt att döpa sitt torp efter deras gård Hammarkulla.

​

Lars och Ingela Gathenhielm ligger begravda i varsin marmorkista i Onsala kyrka. Gravarna är ett känt besöksmål och påminner om tiden när paret satte Onsala på kartan som ett centrum för svensk kaperiverksamhet

​